En lag om företagsansvar (SOU 2026:56) – vad innebär förslaget och vad händer nu?

Regeringens utredning om genomförandet av EU:s CSDD-direktiv föreslår en ny lag om företagsansvar i Sverige. Lagen innebär att stora företag ska genomföra riskbaserad due diligence för att identifiera, förebygga och hantera negativ påverkan på mänskliga rättigheter och miljö. Förslaget ska nu ut på remiss vilket innebär en möjlighet att påverka lagens slutliga utformning.

Den 17 september 2026 presenterades betänkandet En lag om företagsansvar – Genomförande av EU-direktivet om tillbörlig aktsamhet för företag i fråga om hållbarhet (SOU 2026:56). Utredningens uppdrag har varit att föreslå hur CSDD-direktivet ska genomföras i svensk rätt, med regeringens utgångspunkt att direktivet ska införas på miniminivå. Förslag som nu presenterats ligger därför nära direktivets ordalydelse och för de som har följt diskussionerna kring lagstiftningen innehåller förslaget få överraskningar.

Etisk Handel Sveriges verksamhetschef Henrik Lindholm har deltagit i utredningens expertgrupp. I ett särskilda yttrande pekar han på två områden som särskilt problematiska: regeringens krav på genomförande på miniminivå, som i vissa delar har lett till en alltför försiktig tolkning av direktivet, och frågan om civilrättsligt ansvar och möjligheten för personer som drabbats av negativ påverkan att i praktiken få tillgång till rättslig prövning.

Förslaget i korthet

• Företag med fler än 5 000 anställda och en global nettoomsättning över 1,5 miljarder euro omfattas av den nya lagen om företagsansvar.
• Företagen ska genomföra riskbaserad due diligence för att identifiera, förebygga, begränsa och hantera negativa konsekvenser för mänskliga rättigheter och miljö.
• Arbetet ska omfatta den egna verksamheten, dotterbolag och företagets verksamhetskedja.
• Företagen ska säkerställa meningsfull dialog med berörda intressenter, bland annat vid riskbedömningar, förebyggande och avhjälpande åtgärder och vid uppföljning av due diligence-arbetet.
• Om allvarliga negativa konsekvenser inte kan förebyggas eller åtgärdas kan företaget i sista hand behöva avbryta en affärsrelation.
• Företagen ska årligen kommunicera offentligt om sitt due diligence-arbete.
• Kommerskollegium föreslås bli tillsynsmyndighet med befogenhet att utreda överträdelser och hantera klagomål från både privatpersoner och juridiska personer.
• Överträdelser kan leda till administrativa sanktionsavgifter riktade mot företaget på upp till 3% av företagets globala nettoomsättning.
• Företag kan också bli skadeståndsansvariga för brister i sitt arbete med tillbörlig aktsamhet. Även efter Omnibus omfattar lagförslaget bestämmelser om civilrättsligt ansvar, men dessa bygger i huvudsak på befintlig svensk skadeståndsrätt.

För företag som redan arbetar i linje med OECD:s riktlinjer för multinationella företag och FN:s vägledande principer för företag och mänskliga rättigheter innehåller förväntningarna på företag få nyheter. Samtidigt innebär förslaget att flera arbetssätt som tidigare ofta lyfts fram som best practice nu blir lagkrav. Ett sådant exempel är att det som direktivet kallar meningsfullt samarbete med berörda parter nu ska bli en lagstadgad del av företagens arbete med tillbörlig aktsamhet.

Utmaningar att hantera i det fortsatta arbetet

CSDD-direktivet togs fram då företag, fackliga organisationer politiker och civilsamhälle över hela EU såg ett behov av en enhetlig lagstiftning i EU baserad på OECD:s riktlinjer och FN:s vägledande principer. Syftet var tydligt: att stärka skyddet för människor och miljö från negativ påverkan som befintlig lagstiftning inte täckte och samtidigt säkra en jämn spelplan för företag när det gäller företagsansvar.

Möjligheten att fullt ut nå denna intention minskade med Omnibus I. Regeringens krav på att direktivet ska genomföras på miniminivå har ytterligare begränsat utrymmet. I sitt särskilda yttrande pekar Henrik Lindholm på att detta i vissa avseenden har lett till en alltför försiktig tolkning av direktivet och att möjligheten till en mer ändamålsenlig anpassning av befintlig lagstiftning därmed inte tagits till vara.

En annan central fråga gäller civilrättsligt ansvar och möjligheten för personer som drabbats av negativ påverkan att i praktiken få tillgång till rättslig prövning. Genom Omnibus I togs direktivets gemensamma EU-regler om civilrättsligt ansvar bort, vilket innebär att frågan om företags ansvar i stället ska avgöras enligt nationell rätt. Samtidigt innehåller direktivet fortfarande bestämmelser som syftar till att säkerställa att personer som drabbats av negativ påverkan har möjlighet att få tillgång till rättslig prövning och full ersättning.

Direktivet ställer bland annat krav på att kostnaderna för rättsliga förfaranden inte får vara så höga att de i praktiken hindrar en kärande från att söka rättslig prövning. Utredningen bedömer dock att detta inte kräver några ändringar av svensk lag. Henrik Lindholm pekar i sitt särskilda yttrande på att det svenska kravet på att utländska kärande i vissa fall ska ställa säkerhet för rättegångskostnader, tillsammans med den ekonomiska risken att vid förlorat mål behöva ersätta motpartens rättegångskostnader, kan innebära betydande hinder för rättighetsbärare som vill väcka talan.

Utredningen avstår även från att föreslå att de civilrättsliga aspekterna av direktivet ska bli internationellt bindande. Det innebär att rättstillämpningen kan bli mindre förutsebar när skador uppstår i andra länder och det är osäkert vilken lag som ska tillämpas. Henrik Lindholm pekar i sitt särskilda yttrande på att medlemsstaterna fortfarande har möjlighet att göra reglerna internationellt tvingande och att en sådan lösning skulle skapa större förutsebarhet för både företag och personer som drabbats av negativ påverkan.

Från utredning till lagstiftning – en möjlighet att påverka

Nästa steg är att betänkandet skickas på remiss. Då får myndigheter, företag, fackliga organisationer, civilsamhällesorganisationer och andra intressenter möjlighet att analysera förslaget och lämna synpunkter.

Efter remissbehandlingen tar Regeringskansliet fram ett nytt förslag som granskas av Lagrådet innan regeringen lämnar en proposition till riksdagen. Efter riksdagens behandling fattas beslut om den nya lagstiftningen, som ska vara på plats i juli 2028.

Utredningens förslag är därmed inte den slutliga utformningen av den svenska lagstiftningen. Remissprocessen blir en viktig möjlighet för berörda aktörer att lyfta förslagets praktiska konsekvenser, peka på områden som behöver stärkas eller förtydligas och lämna konkreta förslag på förbättringar. För Etisk Handel Sverige är det viktigt att den fortsatta processen leder till en lagstiftning som både är tydlig och genomförbar för företag och bidrar till ett effektivt skydd för människor och miljö.

Vill du veta mer?

Har du frågor om utredningen, den kommande remissprocessen eller vad som händer framåt? Kontakta i så fall Henrik Lindholm, verksamhetschef på Etisk Handel Sverige och expert i utredningen, på henrik.lindholm@etiskhandel.se.

Foto: Sadia Afreen via Unsplash.